Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac

"  My mama, she done told me
Papa done told me too
Son, that gal you´re foolin´ whit
She ain´t no good for you. "


Morsan blev glad åt skivan jag kom hem med.
Vi hade skaffat en begagnad grammofon och hon spelade den för jämnan.
Hon älskade den.
Spelade den för sina väninnor och våra grannar.
Hon umgicks en del med en judisk familj i samma uppgång.
Farsan var inte så road av det umgänget.
Morsan hade några judiska rötter.
Farsan ville inte att man skulle prata om det.
Däremot pratade han gärna om plattan.
Han spelade den när vi, som vanligt, hade lyssnat på Louisiana Hayride på lördagskvällarna.
Han skröt inför den församlade menigheten:
"Grabben låter bra, snart är han på Hayride.
Han låter som Jimmy Wakley"
Han hade tagit en pilsner eller två.
Men, OK, han ville mig väl.
Jimmy Wakley var en vit respektabel countrysångare.
Farsan ville att jag skulle ta något annat jobb än på Tool.
Ett jobb där mina händer inte blev förstörda.
Veckan tidigare hade en av negrerna fått borren genom ena handen.
Bossarna passade på att sparka honom.
Dagen efter hade man funnit honom hängd. Negern alltså.
Officiellt hade han hängt sig själv, genom att montera upp en
slaktkrok i taket, och fäst ett rep i densamma, stiga upp på en stol och kasta sig utför.
Det väckte oro.
En del menade att han mördats eftersom han satt upp sig mot det vita bossarna.
Vi talar femtiotal.
Negrerna i Alabama hade satt sig upp mot den ordning och reda som gällde
bussåkning, negrer fick bara åka i negerbussar eller på platserna längst bak.
Protesterna mot denna tingens ordning spred sig i Södern.